Tredje boken i Gröttbjörnens folk - Mammutjägarna

Utkom 1985

I denna tredje boken i serien om Grottbjörnens folk beger sig Jondalar och Ayla iväg från Hästarnas dal för att vänja Ayla vid att resa. Jondalar hoppas att Ayla ska vilja följa med honom hemåt och nu har de för avsikt att vara borta ungefär ett halvt månvarv bara för nöjes skull.

På deras lilla resa möter de ett jaktlag från Mamutois Lejonläger med den ena ledaren, Talut, i spetsen. Talut bjuder med de hem till lejonlägret, de och hästarna, och där blir de sedan kvar i över ett år, de följer t o m med till Mamutois Sommarmöte.
Ayla som blivit bannlyst från sin klanfamilj i öster känner sig förvånansvärt hemma hos de öppenhjärtliga Mamutoi och blir erbjuden att bli adopterad, vilket Ayla blir riktigt glad över. Under en ceremoni går hon från att bli Ayla av Inget Folk till Ayla av Mamutoi, dotter vid Mamuthärden.
Lejonlägrets Mamut (helig man, shaman) ser potential i Ayla och börjar utbilda henne i allt från räkneord och symboler till andevärldens mysterier.

Under tiden hos Mamutoi glider Ayla och Jondalar ifrån varandra och hon lovar brot sig till en mörk man med glittrande ögon som heter Ranec och är bildsnindare. Precis innan Jondalar ämnar bege sig av hemåt håller Mamut en ceremoni där både han och Ayla förtär den heliga rot som Ayla fick med sig från Klanens Mog-Ur. Det är Jondalars kärlek som får tillbaka Ayla till denna värld och Jondalar skjuter upp sin resa, och tur är väl det...
Mot slutet av boken finner Ayla och Jondalar åter varandra och beger sig av på den långa resan hem till hans folk - Zelandoni.

Under Aylas tid hos Mamutoi beger sig hon och hennes vännina Deegie ut för att vittja fällor. Under utflykten dödar Ayla en varghona som stulit en av hennes hermeliner. Efteråt upptäcker hon att varghonan har diande valpar och hon spårar varghonan tillbaka till hålan där hon finner en ensam liten vargunge på ca 4 veckor. Vargungen kom att kallas Wolf (Mamutois ord för varg) och uppfostrades tillsammans med barnen i Lejonlägret.

Mamutoi är ett härligt folk med öppna hjärtan och rättfram stil. För Ayla är de raka motsatsen till klanens återhållsamma livsstil och traditioner och på sätt och vis är de precis vad hon behöver för att spränga murarna hon satt upp sen hon var 5 år gammal. Som läsare är det både spännande och fascinerande att följa Aylas liv hos Mamutoi och dela hennes reflektioner och upplevelser i mötet med dessa människor.
Och jag blev lika arg som Ayla när hon upptäckte att hon hade bemödat sig med att lära sig Zelandoni och så när hon äntligen träffar en hel grupp med andra människor så pratar de ett helt annat språk. I Mamutois Lejonläger bor även Rydag, ett barn av blandade andar, vars liv blir så mycket bättre när Ayla lär hela lägret att prata med händerna såsom Klanen gör. Det värmde mitt hjärta när Rydan först lärde sig att kalla Nezzie för "mamma".

/Milla