Urlas skugga, Del fyra i Jarastavens vandring - av Saga Borg

Jarastavens vandring är en serie i nio delar, som egentligen är en serie på tre tilogier. Den tredje delen som jag nu har läst ut utgavs år 2001, och den sista delen som heter Tertors vrede kom ut 2008. "Saga Borg" är inte en författare utan ett psudonym för tre författare som skrivit böckerna tillsammans: Diane Alfredhsson, Carola Jonsson och Jesper Svensson. De kallar Jarastavens vandring för en "Historisk kvinnoserie i Margit Sandemos och Jean Auels anda".

När den här boken börjar är Jorun Völvadotter vuxen nog att gå till val (gifta sig) och medan hövning Kols son Björne längtar efter Jorun trånar Jorun efter Vidblick. Vidblick är i samma ålder som Kol och Siri och har upplevt mycket grymheter under sitt liv - han var en gång under Grinas onda våld och tvingades döda sin egen bror för att hindra Grina från att tortera honom till döds. Efter det lyckades han fly och fann Siri och har varit hennes och Kols högra hand sen dess.

Men Jorun har mer att tänka på än vilken man hon vill ha, hon kämpar för att få mamma Siri att lära henne allt om Völvornas värv. Jorun vill lräa sig allt, helst igår. Allteftersom historien fortskrider får Jorun chans att visa vad hon går för och mamma Siri inser att de brådskar mer än hon tidigare ville inse.

Det är mycket intressant att läsa om hur Siri har förändrats under årens lopp, hon var full av liv och vetgirighet i de tidigare böckerna, men nu som 30åring (?) har hon lagt sig till med att vara saktmodig och överdrovet noggrann. Det är också underbart att följa Jorun nu när hon börjar bli vuxen och redo att ta över Jarastaven och Völvans värv. Det enda jag skulle kunna klaga lite på är att jag tycker att författarna mot slutet av boken har gjort Joruns karaktör lite väl lik Siris som den varit i de tidigare böckerna. Jorun skulle kunna vara sin mors dotter men ändå ha en egen personlighet, kanske skulle de låta henne brås ännu lite mer på sin far?

/Milla