När den här boken börjar får vi träffa en ny Völva, Dana. Till en början är hon ingen Völva utan hon blir völvamärkt i samband med att några andra Vövlor kommer för att hämta henne och ta med henne till Stormslätten där de ska ge sig in i en kamp med Urlas skugga för att försöka få in honom i Urlas urna. Urlas urna är Völvan Marens kraftting, en urna helt i bärnsten som är gjord för att hålla Urlas skugga fången för att völvorna sen ska kunna fästa honom vid Urlas fötter. Völvan Laerke är fast övertygad om att det är hon som är ljusets dotter och sedd att föra kampen mot Urlas skugga, och det är nu eller aldrig. Danas uppgift är att tillföra kunskap men hennes osäkerhet gör att hon inte litar på sina syner om den blonda völvan med den mäktiga staven som de borde vänta in.
Samtidgt som Laerke samlar völvor, tar sig fram till Stormslätten och påbörjar den mäktiga ritualen skickar Siri bort Jorun och Jarastaven från Gläntarp. Hon vet inte varför, bara att det måste ske. Ju längre bort från Gläntarp Jorun kommer, när hon kommer över Starkströmmavattnet, desto mer dras hon mot norr, mot Danaland (Danmark) och mot Stormslätten.
Kampen startar, men ska völvorna lyckas fånga Urlas skugga utan Jarastavens beskydd?
Det är nu det börjar hända saker. Emellanåt blir jag frustrerad över när fokus flyttar från Jorun till Laerke och ibland till Grina. Jag vill läsa allt på samma gång men samtidigt vill jag följa en av karaktärerna utan avbrott. Det är tur att boken är indelad i kapitel, som i sig är indelade i stycken, annars skulle jag väl aldrig kunna lägga ner boken utan åka flörbi min hållplats med pendeltåget två gånger om dagen.
/Milla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar