Jarastavens vandring är en serie i nio delar, som egentligen är en serie
på tre tilogier. Den tredje delen som jag nu har läst ut utgavs år 2001,
och den sista delen som heter Tertors vrede kom ut 2008. "Saga Borg" är
inte en författare utan ett psudonym för tre författare som skrivit
böckerna tillsammans: Diane Alfredhsson, Carola Jonsson och Jesper
Svensson. De kallar Jarastavens vandring för en "Historisk kvinnoserie i Margit Sandemos och Jean Auels anda".
I den här delen får vi följa Siri under dottern Joruns fjärde levnadsår. Under det här året återser hon Ional och måste hjälpa honom och hans fränder att stå emot både Ionals mor Iliana och Den röda Grina. Båda har de fått makt från Urlas skugga, men om det vet inte Siri något ännu... Under tiden Siri är borta ligger Völvans alla uppifter tungt på Hjälparen Jils axlar. Jil gör sitt bästa för att hålla Gläntarp säkert men trots det lurar ondskan mitt i byn.
Siri lär känna Ionals folk och får bekanta sig med hans folks völvor - De seende. Hon testas vid Vindens öga och får veta om hon verkligen är Ljusets dotter eller ej. Hon hamnar i närkamp med både Iliana och Grina, en glider henne ut händerna medan den andra splittras i tusen bitar. Ondskan ger henne en hjälpande hand vilket förbryllar Siri som inte har en aning om vad som sker bakom ridåerna i Skuggans grottor.
Jag läste egentligen ut den här boken redan igår kväll och kunde inte vänta utan tog genast ner den fjärde delen från sin plats i bokhyllan och läste vidare.
Såhär långt in i serien börjar det nu bli svårt att lägga ner boken jag läser. Intrigerna tätnar och mycket händer på rätt så kort tid. Skillnaderna mellan Ionals folk och Siris folk blir allt tydligare och kulturkrockarna gör emellanåt att man drar riktigt på smilbanden. Jag kan till och med ha skrattat högt vid något tillfälle.
/Milla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar