Mörkertal av Arne Dahl

Den här boken drog in mig redan med första raden:
"Redan första gången han såg kvarlevorna förstod han att det var något speciellt med dem."

Emily Flodberg försvinner på en klassresa till Saltbacken i Ångermanland. En skallgång dras igång och polisen kommer från Stockholm för att delta i sökandet. Emily tycks helt sonika ha dragit till skogs och i samband med polisens sökande finner man en man med avskuren hals, avskuren med pianotråd.
Ungefär samtidigt hittas en man på en parkbänk i Stockholm, också han med halsen avskuren med pianotråd.

Den ena en man på jakt efter, eller jagad av (?) en fjortonårig flicka och den andre ett statuerat exempel avsett för att varna någon eller några.

I en tredje tråd blir en polis vid namn Bengt Åkesson aklagad försexuella trakasserier av en kvinna som anmält sin man försvunnen.

Det slutar aldrig hända saker i den här boken, och så fort jag tror att jag har koll på läget kommer en vändning som får mig att tänka "Men va f*n!? Allvarligt?!" De olika utredningarna sköts på sina olika håll, men överordnad Kerstin Holm håller i alla trådarna, förutom i den där hennes älskare blivit anklagad för trakasserier och ska utredas av hennes före detta, numera bästa vän Paul Hjelm.

Har de olika dödsfallen något med varandra att göra? Är det en slump att pianotråd använts på så vitt skilda platser i Sverige inom en så kort tidsram? Vi få följa med till skogs och runt hela Stockholm i sökandet efter Emily Flodberg, på vägen möter vi pedofiler, flera hundra år gamla skelett och en lika gammal Ordern kallad Fac ut vivas.

Läs den!
/Milla

Någonstans inom oss, av Kajsa Ingemarsson

Den här boken svalde mig hel. Jag fastnade redan efter de första sidorna och kunde inte lägga ner den. Jag var tvungen ett par gånger, jobb och sömn ni vet, men jag ville inte.

Rebecka låter sig falla 30 meter, sen öppnar hon ögonen och tror att allt var en dröm. Hon ska visa Mikael att hon älskar honom, hon ska sluta med sina spel, hon ska bli en bättre människa.
Plötsligt står ängeln Arayan bredvid henne och de båda ser på när hennes kropp förs bort och när Mikael får beskedet om hennes självmord. Hennes oväntade självmord. Hon var gift, framgångsrik och lycklig. Eller?

Den här boken handlar om ångest, om sorg, om insikt och acceptans. Den här boken handlar om hur det är att förlora någon man älskar och att acceptera hur livet har blivit.... eller i Rebeckas fall, inte blivit.
Rebecka vill inte lämna Mikael och Arayan förstår henne, han säger att han finns där tills Rebecka själv accepterar sin död. I efterdöden får Rebecka träffa några andra spöken som inte heller vill lämna sina nära och kära.

Mikael kan inte förstå hur Rebecka kunde göra det hon gjorde. Han stänger in sig och låter sin mamma sköta allt det praktiska, tills det är dags för begravningen och Rebeckas syster Sofia dyker upp...

Jag rekommenderar verkligen den här boken. Min första tanke när jag läste den var att alla som funderar på att ta sitt eget liv borde läsa den, men nej... alla borde läsa den.

/Milla

Pompeji av Maja Lundgren

Utläst 5 juni 2014

Den här boken föll mig i smaken med en gång. Jag har alltid varit svag för det latinska språket och kulturen som hör till. Det kanske mest fascinerande är hur mycket som faktiskt finns dokumenterat, till skillnad från andra äldre kulturer. Visst är det som finns dokumenterat, lik all nedskriven historia, vinklad till författarens (eller den som beställt skriftens) fördel, men det gör det ändå lättare att föreställa sig den tidens människor, hur de levde sina liv och hur de dog.

Den här boken följer ett flertal människor åren innan stadens Pompeji täcks med aska från vulkanen Vesuvius. De lever sina liv utan en aning om vad som komma skall. Huvudpersonerna i boken är bordellmamma (mamsell), "fellatrix" (låt oss bara säga att hon är prostituerad med en nisch), mimare, slav... och så finns det även lite "finare" folk med.

Personerna i boken har funnits, deras namn finns nedtecknade, men författarinnan har tagit sig ganska så fria händer när det gäller deras karaktär, drömmar och vardagsliv.

Förutom själva historien, kulturen och språket (boken är skriven på svenska men vissa "fula" ord får behålla sin latinska karaktär) så är författarens språkbruk något som ofta lockar till både skratt och häpnad. På s 30 har författaren skrivit en ordlista över ord som genomgående skrivs på latin i boken. Orden är svordomar eller de med sexuell åsyftning, såsom fellatrix och lente impelle. Utöver de ord som inte är värda en konsekvent översättning så är humorn något som gör att det är svårt att lägga ner boken. Jag gillade den här boken skarpt.

/Milla

Andra recensioner
Boksidan
DN.se
SvD.se