Tertors vrede, Del nio i Jarastavens vandring - av Saga Borg

Jarastavens vandring är en serie i nio delar, som egentligen är en serie på tre tilogier. Den nionde och sista delen som jag nu har läst ut heter Tertors vrede och kom ut 2008. "Saga Borg" är inte en författare utan ett psudonym för tre författare som skrivit böckerna tillsammans: Diane Alfredhsson, Carola Jonsson och Jesper Svensson. De kallar Jarastavens vandring för en "Historisk kvinnoserie i Margit Sandemos och Jean Auels anda".

I den här delen är det äntligen dags för allt som förberetts så noga i de tidigare böckerna att äga rum, men hur kommer det att gå?
Terterna blir sju med Lokir Eldansikte och Tertor försöker att leda sina själviska, högfärdiga terter rätt för att kunan befria honom och Grim från underjorden i tid för att samla kraft, krigare och ting inför slaget som ska stå mellan terterna och völvorna. När Kåre hjälper Skymning att fly får han sätta livet till och Tertor blir utom sig av vrede - och rädsla - för att inte hinna finna sin sjunde i tid.

Skymning rymmer med hjälp av Kåre och de finner sin väg till Hjortabäck dit alla Gläntarpsbor har tagit sig för att förbereda sig för det kommande kriget. Under den hårda vintern, som visar sig mycket kortare än väntat, läker Skymning sina sår och völvorna och alla deras fränder från båda byarna förbereder sig och krafttingen för sin enda chans på 900 år att åter fästa Urlas skugga vid Urlas fötter så att balans och harmoni åter kan råda i världen.

Har völvorna förberetts sig ordentligt? Ska Siri lyckas väcka månkristallen i tid? Vem står segrande efter striden - Ur-lah eller Tert-ur?

När boken är slut vill jag fortsätta följa alla de personer jag nu känner så väl genom deras fortsatta liv och öden, men slutet är ändå acceptabelt och jag kan lägga ner boken med en djup suck.

/Milla