I skrivandets stund har jag faktiskt hunnit läsa ut både den åttonde och den nionde delen efter denna sjunde. Det var så spännande att jag inte kunde pausa utan ville använda alla stunder jag kunde till att fortsätta läsa.
I den här boken inser Liv meningen med sitt liv och hon får sedan en chans till en plats vid Urlas sida genom att hjälpa de själar som är fast på Dimmornas ö.
Jils huvudvärk blir värre och om det inte vore för vad Urla sa henne när dottern Iva föddes skulle hon givit vika för smärtan för länge sen. Efter att ha tytt alla tecken de kommit på att söka efter bestämmer sig Siri, Ional, Kol och Jil för att bege sig till Dimmornas ö eftersom att Jil är övertygad om att det är dit hon behöver komma. Resan resulterar i stora gåvor, men också stora sorger för alla fränder i Gläntarp.
Kåre släpar runt på Boldemans huvud som en tok, han svär på att huvudet talar till honom vilket leder honom till att göra massor av dumma saker, bl.a. att begå mord...
Under tiden i Gläntarp försöker Jorun sitt bästa med att klara av alla Völvagöromål som lagt på hennes axlar. När hon inser att någon försökt förgifta alla barn i byn måste hon, Dana, Iorin och Vidblick ta till hemska metoder för att få bukt med problemet. Jorun får ett påbud från Urla som gör att hon helt enkelt inte kan "göra sig kvitt" problemmakaren: "Håll dina vänner nära, men din fiende närmare... Ta bort henne och en farlig motståndare kommer i hennes ställe."
Livet i Hjortabäck går vidare, fler långhud byggs och Dana och Björne finner sig till rätta i sina nya ledand roller.
På Dimmornas ö får Siri träffa en ny syster från den gröna ön Keltika, druidinnan Aithne, som hon inser måste få följa med tillbaka till Gläntarp.
/Milla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar