Jarastavens vandring är en serie i nio delar, som egentligen är en serie
på tre tilogier. Den tredje delen som jag nu har läst ut utgavs år 2001,
och den sista delen som heter Tertors vrede kom ut 2008. "Saga Borg" är
inte en författare utan ett psudonym för tre författare som skrivit
böckerna tillsammans: Diane Alfredhsson, Carola Jonsson och Jesper
Svensson. De kallar Jarastavens vandring för en "Historisk kvinnoserie i Margit Sandemos och Jean Auels anda".
I den här delen får vi följa Siri under dottern Joruns fjärde levnadsår. Under det här året återser hon Ional och måste hjälpa honom och hans fränder att stå emot både Ionals mor Iliana och Den röda Grina. Båda har de fått makt från Urlas skugga, men om det vet inte Siri något ännu... Under tiden Siri är borta ligger Völvans alla uppifter tungt på Hjälparen Jils axlar. Jil gör sitt bästa för att hålla Gläntarp säkert men trots det lurar ondskan mitt i byn.
Siri lär känna Ionals folk och får bekanta sig med hans folks völvor - De seende. Hon testas vid Vindens öga och får veta om hon verkligen är Ljusets dotter eller ej. Hon hamnar i närkamp med både Iliana och Grina, en glider henne ut händerna medan den andra splittras i tusen bitar. Ondskan ger henne en hjälpande hand vilket förbryllar Siri som inte har en aning om vad som sker bakom ridåerna i Skuggans grottor.
Jag läste egentligen ut den här boken redan igår kväll och kunde inte vänta utan tog genast ner den fjärde delen från sin plats i bokhyllan och läste vidare.
Såhär långt in i serien börjar det nu bli svårt att lägga ner boken jag läser. Intrigerna tätnar och mycket händer på rätt så kort tid. Skillnaderna mellan Ionals folk och Siris folk blir allt tydligare och kulturkrockarna gör emellanåt att man drar riktigt på smilbanden. Jag kan till och med ha skrattat högt vid något tillfälle.
/Milla
Jag är lite av en periodare med det mesta, och böcker är inget undantag. Välkommen till min blogg, jag hoppas att en bok ibland är alldeles lagom för dig också.
tisdag 25 februari 2014
måndag 17 februari 2014
Ondskans tecken, Del två i Jarastavens vandring - av Saga Borg
Jarastavens vandring är en serie i nio delar, som egentligen är en serie
på tre tilogier. Den andra delen som jag nu har läst ut utgavs år 2001,
och den sista delen som heter Tertors vrede kom ut 2008. "Saga Borg" är
inte en författare utan ett psudonym för tre författare som skrivit
böckerna tillsammans: Diane Alfredhsson, Carola Jonsson och Jesper
Svensson. De kallar Jarastavens vandring för en "Historisk kvinnoserie i Margit Sandemos och Jean Auels anda".
I den här boken drabbar Siris förbannelse Bäckakors män så att endast ett fåtal överlever. Det tar allt Siri har att leda byns kvinnor och barn, trälar och överlevande män till en ny plats att sätta bo - Gläntarp. Det är Ional, Siris hemlige älskare, som leder de till platsen där deras nya by ska komma att ligga.
Vi får följa Gläntarps uppbyggnad under senhösten efter att de lämnat Bäckakors som nu är i ondskans våld, sen får vi följa byn och alla byborna under vintern och våren. Under vintern föder alla de havande kvinnorna, inklusive Siri, sina barn - men om ni vill veta ifall hennes dotter är Vidars (Bäckakors hövding) eller Ionals så får ni läsa boken eller fråga mig. En av de första sakerna Siri gjorde när den nya byn hade fått sitt namn var inte att välja ny Hövding, utan att fria alla trälar. Men trots detta tilltag har byn alldeles för få män i förhållande till kvinnor, så under den tidiga våren ger sig Leif av till sin barndomsby...
Siri är nu långt ifrån kunskapens Träd och Ön och hon befarar att hon aldrig ska få vandra Andarnas väg. Grinas nyfunna makt ökar och hon försöker i lönndom att skada Gläntarpsborna, men det är en tredje Völva som finner Siri och ger henne kunskap hon aldrig ska glömma.
Den här boken kunde jag knappt lägga ner, vilket är jobbigt när man har mindre tid att läsa än tidigare. Jag ska gå och lägga mig alldeles snart, jag ser så fram emot att börja läsa del tre och det är vid läggdags som jag har tid att läsa numera...
/Milla
I den här boken drabbar Siris förbannelse Bäckakors män så att endast ett fåtal överlever. Det tar allt Siri har att leda byns kvinnor och barn, trälar och överlevande män till en ny plats att sätta bo - Gläntarp. Det är Ional, Siris hemlige älskare, som leder de till platsen där deras nya by ska komma att ligga.
Vi får följa Gläntarps uppbyggnad under senhösten efter att de lämnat Bäckakors som nu är i ondskans våld, sen får vi följa byn och alla byborna under vintern och våren. Under vintern föder alla de havande kvinnorna, inklusive Siri, sina barn - men om ni vill veta ifall hennes dotter är Vidars (Bäckakors hövding) eller Ionals så får ni läsa boken eller fråga mig. En av de första sakerna Siri gjorde när den nya byn hade fått sitt namn var inte att välja ny Hövding, utan att fria alla trälar. Men trots detta tilltag har byn alldeles för få män i förhållande till kvinnor, så under den tidiga våren ger sig Leif av till sin barndomsby...
Siri är nu långt ifrån kunskapens Träd och Ön och hon befarar att hon aldrig ska få vandra Andarnas väg. Grinas nyfunna makt ökar och hon försöker i lönndom att skada Gläntarpsborna, men det är en tredje Völva som finner Siri och ger henne kunskap hon aldrig ska glömma.
Den här boken kunde jag knappt lägga ner, vilket är jobbigt när man har mindre tid att läsa än tidigare. Jag ska gå och lägga mig alldeles snart, jag ser så fram emot att börja läsa del tre och det är vid läggdags som jag har tid att läsa numera...
/Milla
Etiketter:
Historiska romaner,
Recensioner,
Saga Borg,
Serien Jarastavens vandring
fredag 7 februari 2014
Völvans dotter, Del ett i Jarastavens vandring - av Saga Borg
Jarastavens vandring är en serie i nio delar, som egentligen är en serie på tre tilogier. Den första delen som jag nu har läst ut utkom år 2000, och den sista delen som heter Tertors vrede kom ut 2008. "Saga Borg" är inte en författare utan ett psudonym för tre författare som skrivit böckerna tillsammans: Diane Alfredhsson, Carola Jonsson och Jesper Svensson. De kallar Jarastavens vandring för en "Historisk kvinnoserie i Margit Sandemos och Jean Auels anda".
Och det är definitivt huvudrollen Siri, den starka och självsäkra Völvans dotter, som lockar mig att läsa dessa böcker - igen. Jag läste alla böcker i samband med att den sista kom ut 2008.
Siri är Völvans dotter i Folkets by och när okända krigare kommer för att stjäla och skövla rövas hon bort tillsammans med ett flertal andra kvinnor. Bäckskorsets by, ledd av Hövding Vidar, behöver fler kvinnor och Siri och hennes fränder får chansen att avlägga "Löftet" för att sen bli valda till hustruar åt krigarna som dödat deras familjer. Alla tar inte tillfället i akt och förlorar sin status som fri kvinna...
Bäckakorsets by har redan en Völva och två völvor i en by går inte an så Siri tvingas dölja sina kunskaper och sina överjordiska krafter. Den befintliga völvan Grina, tillika hövdingens första kvinna, har ett ont öga till Siri från första stund och hennes liv blir inte lätt när hon inser att det ligger på henne att skydda allt och alla från främmande krafter.
I den här första boken får vi följa kvinnorna från Folkets by medan de vänjer sig vid livet i Bäckakorsets by. Vi får se hur Siris vrede över att bli bortrövad gör att hon tar en överilat beslut och sätter allas liv på spel.
Böckerna i Jarastavens vandring är bara hälften så tjocka som Jean M Auels böcker om stenåldersflickan Ayla i Grottbjörnens folk, och det känns... ganska bra. Läslusten hinner inte få några dalar och även om miljöbeskrivningarna i denna bok är lika målande så hinner de aldrig bli långtråkiga av att repeteras. Vi får se om jag behåller den åsikten efter nästa bok, jag hoppas det.
/Milla
Och det är definitivt huvudrollen Siri, den starka och självsäkra Völvans dotter, som lockar mig att läsa dessa böcker - igen. Jag läste alla böcker i samband med att den sista kom ut 2008.
Siri är Völvans dotter i Folkets by och när okända krigare kommer för att stjäla och skövla rövas hon bort tillsammans med ett flertal andra kvinnor. Bäckskorsets by, ledd av Hövding Vidar, behöver fler kvinnor och Siri och hennes fränder får chansen att avlägga "Löftet" för att sen bli valda till hustruar åt krigarna som dödat deras familjer. Alla tar inte tillfället i akt och förlorar sin status som fri kvinna...
Bäckakorsets by har redan en Völva och två völvor i en by går inte an så Siri tvingas dölja sina kunskaper och sina överjordiska krafter. Den befintliga völvan Grina, tillika hövdingens första kvinna, har ett ont öga till Siri från första stund och hennes liv blir inte lätt när hon inser att det ligger på henne att skydda allt och alla från främmande krafter.
I den här första boken får vi följa kvinnorna från Folkets by medan de vänjer sig vid livet i Bäckakorsets by. Vi får se hur Siris vrede över att bli bortrövad gör att hon tar en överilat beslut och sätter allas liv på spel.
Böckerna i Jarastavens vandring är bara hälften så tjocka som Jean M Auels böcker om stenåldersflickan Ayla i Grottbjörnens folk, och det känns... ganska bra. Läslusten hinner inte få några dalar och även om miljöbeskrivningarna i denna bok är lika målande så hinner de aldrig bli långtråkiga av att repeteras. Vi får se om jag behåller den åsikten efter nästa bok, jag hoppas det.
/Milla
Etiketter:
Historiska romaner,
Recensioner,
Saga Borg,
Serien Jarastavens vandring
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)