Vägen till Bålberget av Therése Söderlind

Den här boken önskade jag mig när jag fyllde år och jag blev jätteglad när jag fick den. Sen började jag läsa den. Prologen gav hopp, men sen... de första hundra sidorna undrade jag om jag hade missförstått de recensioner jag hade läst. Boken börjar med att handla om Jacke och hans dotter Veronica, året är 1975. Efter hundra sidor fick Veronica i skoluppgift att läsa om Häxprocesserna och började då bli intresserad av familjens förflutna. Vore det inte häftigt att vara släkt med en av häxorna?

I Vägen mot Bålberget får vi följa fyra människors liv under två olika tidsåldrar. Jacke, en helt vanlig man, om än lite glad i kjoltyg, har blivit lämnad av sin fru och får stå ut med sin dotters skuldbeläggande och vrede, fram till den dagen hon blir intresserad för ortens historia - och de kvinnor som brändes för trolldom på Bålberget.

Malin växer upp med Matz som granne, men låter sig sen giftas bort med Erke för att Matz hittar en annan. En dag blir mer än hälften av kvinnorna på bygden runt Nyland kallade till vittne om trolldom, men det visar sig att det är de som ska stå anklagade och deras barn vittna emot dem... Barnen vittnar om bolande under bord och danser kring heta grytor i Blåkulla.

Veronica har inga barn, men hon hjälper ofta till med sin lillesysters två söner, och hon tar även hand om sin gamla pappa vars bakgrund hon snokar lite för mycket i för hans smak.

Olof är änkling, hans Segrid dödde för flera år sedan. Han bor med sin äldsta dotter Barbro, hennes man och deras barn. Han tar även hand om sin dotterdotter Lill-Eva. När Jöns Horneaus ska komma för att få höra Olof vittna om hur det var när trollpackorna brändes börjar han berätta hela historien för Lill-Eva, för att öva sig i att hoppa tillbaka i barndomen.

Såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag fick boken jag hade önskat mig, och jag är ännu gladare att jag höll ut de första sidorna så att jag fick läsa denna fantastiska historia som, även om just denna är en roman(tisering), är en del av vår svenska kulturhistoria.
I sommar ska jag upp till området boken utspelar sig i och logga några cacher. Jag ska bestiga bålberget, fängelsehålan har jag redan varit i. Fruktansvärd plats.

/Milla

Momo - av Signe Hasso

Signe Hasso är mest känd som scenartist med debut på Blancheteatern 1934, varefter hon uppträdde på Dramaten fram till 1939. Med romanen Momo debuterade hon som författare 1976. Momo är en kort berättelse på drygt 200 sidor, lättläst och gripande. Jag läste denna bok på knappt ett dygn, innan läggdags och till och från jobbet.

Momo handlar om Cecilia som växer upp på 1930-talet tillsammans med sin moster som säger sig ha adopterat henne efter att hennes föräldrar omkom när hon bara var några månader gammal. Cecilia lever ett skyddat liv och är en blyg flicka som gillar skolan och som har en bästa vän - Kajsa. När Cecilia är 14 år får hon börja arbeta som expedit i Mjölkaffären, där träffar hon Gustav som vill bjuda ut henne på promenad efter kyrkan på söndag.

Året efter, på midsommarafton, är hon te för att plocka sju sorters blommor. Under promenaden blir hon våldtagen och får sedan leva med följderna.

Historien är till en början ljuv och mycket intressant. Det är så mycket som är synd och tabu på 1930-talet. med våldtäckten tar historien en hemsk vändning och man undrar när Cecilia ska få vila från allt hemskt som bara fortsätter ske.

Som kuriosa, ett gott skratt i allt elände, kan nämnas att varje gång jag läste om Kajsa så föreställde jag mig henne som Hjördis i The Stig-Helmer Story, spelad av Tove Edfeldt.

/Milla

Stoner - av John Williams

Den här boken var en julklapp till familjen från några vänner i Storbritannien, så den har färdats en bra bit.

Jag faktiskt inte fram emot att läsa den här boken, speciellt inte efter att ha läst introduktionskapitlet där i princip hela huvudpersonens liv redogörs för i förväg.

Men jag fastnade ändå. Så fort jag hade läst några sidor, ungefär tills huvudpersonen William Stoner börjar på universitetet, så var jag fast.

I boken får vi följa William Stoner från ett liv med föräldrarna på farmen tills han är en 60 år gammal professor emeritus. Under sina 60 år hinner William mer än han själv inser. Han börja på universitetet för att lära sig om jordbruksmetoder, ändrar sedan inriktning till Engelsk litteratur och blir lärare i ämnet. Han arbetar hela sitt liv på samma institution, på samma universitet och hinner skaffa sig både vänner och fiender, ett rykte som introvert och onåbar och senare ett rykte om att vara lite halvgalen och genial.
Arbetet som lärare blir Williams trygghet när han gifter sig och får en dotter, när hans föräldrar går bort, när han har en kärleksaffär, och när han blir sjuk. Hans liv är rikare än många andras och nöjet att läsa om det ökar för varje sida.

/Milla